Inlägg

Jag är stor och stark... pyff!

Bild
 

Åttamånaders slyngel - med vackra ögon

Bild
Idag fyller Bamse åtta månader. Han är fortfarande tämligen valpig och full av skuttig energi. Mycket är det runt om den lilla valpnosen som pockar på uppmärksamhet, och det är svårt att alltid hänga med i svängarna. Men däremellan är han mestadels gosig och kärvänlig. Han väger 13,5 och ska väl upp ett par kilo till. Aldrig sett så mörka ögon på en hund. Eller så svart nos. De där små tänderna använder han gärna och ofta. Han föredrar mattfransar och fingrar. Får väl vara glad att det inte är sladdar och skor. Om man tittar riktigt noga så syns det att hans gula päls är mörk i botten. Båda föräldrarna och alla hans syskon är svarta. Han var den enda gula valpen och kunde väl inte riktigt låta bli att ta med sig lite svart för att inte sticka av alltför mycket. Och knorr på svansen har han. Lilla halen går nästan två varv runt sin egen axel nu. Alfakrull. Nå han är ju norsk. Gratulerer med dagen, Bams!

Lite för kort i rocken

Bild
Än så länge fattas några kilo och centimeter innan Bamsen nått sin vuxenstorlek. Han kommer att väga kring 14-18 kg som fullvuxen, men är bara uppe i drygt 11 vid sex månaders ålder.  Men november är regnig och kladdig och lilla magen blir blöt, så jag testade Emsers overall på honom på morgonpromenaden. Inte kul att få på, benholkarna måste vikas upp och korvskinnet är lite för stort. Men när den väl satt där den skulle, hade han inga problem med att kava omkring i den. Och magen var torr efteråt.  

Inkallning i oktobersol

Bild
Tiden går och Bamsen växer, han har just fyllt fem månader. Vi tar skogspromenader och tränar inkallning med en lagom bit mellan oss och godis i högsta hugg. Och Bamse han springer. Fram och tillbaka. Inga problem där inte. Han håller koll på var vi är någonstans. Snart får vi börja träna inkallning med störning. Buhundar är verkligen lättlärda. Och det är nog nästan så att jag törs kalla honom rumsren. Han har inte misslyckats inne på en och en halv månad. Inga mjölktänder har han kvar heller och ena baktassen har börjat lätta från marken när han kissar. Lilla livet. Och när vi tränat klart dråsar vi kull i gräset vid golfbanan alla tre och njuter av stillheten och den (faktiskt) värmande oktobersolen.  

Snart fyra månader

Bild
 Tiden går och vi skriver den 4 september. Bamse växer och väger nu 7 kilo. All valpull är borta men han har fortfarande en hel del svart kvar, runt nosen, på svansen och på ryggen. Tänderna kliar och han biter i allt han kommer åt, även i sådan han inte bör bita i. Han biter inte på mig särskilt mycket längre, mera då på Hussen som har svårt att fya. Ett par foppatofflor har gått åt pipsvängen och ett hörn på äkta mattan. Tyvärr biter han också på murgröna, såpnejlika och kaprifolblad. Och kräks. Tack och lov får han inte i sig särskilt stora mängder. Kanske vår trädgård inte är vidare valpanpassad. Han har leksaker att bita i, men föredrar uppenbarligen den förbjudna fruktens sötma. Han är något svårfotograferad i nuläget. Helst vill han stoppa in både sig själv och sin leksak i mattes objektiv. Nåja...  

Bamsen 14 veckor

Bild
Veckorna går och Bamse växer. Han är nu drygt tre månader och har snart tappat all valpull. Det ska bli intressant att se hurdan färg han kommer att få som vuxen. Han har fortfarande rätt mycket svart på sig, framförallt  på svansen och i ansiktet, men även som en strimma på ryggen. Mycket av hans tid går fortfarande åt till att sova, men däremellan är han en pigg, vaken och nyfiken hund som betraktar omvärlden med stort intresse. Han kan redan sitt, ligg och vacker tass och kissar väl bara inne cirka en gång var tredje dag. Vi koppeltränar honom och övar inkallning och det går bra två gånger av tre ungefär. Klippa klor går som en dans. Och han har ju rätt många klor att klippa. När han inte biter är han en riktig liten raring. Vänlig och tillitsfull.

Zzzzzzzz

Bild
Bamsens dagar består mest av leka och sova. Och när han har lekt klart är det som att trycka på av-knappen. Han faller bara ikull och somnar där han för tillfället befinner sig. Bonk! Och skulle han just då befinna sig på något konstigt ställe, bär vi honom försiktigt till hans kompostgallerhage, där han vet att han får vara ifred. Den hunden den sover...