Bamse Buhund

Vi har segelbåt. Både Border collien Hassel och Tollaren Emser fick naturligtvis följa med på våra seglatser. Hassel fann sig ganska snabbt, trots att han var en omplacering och boren landkrabbehund, och fick med tiden fin skeppskänsla i tassarna. Emser däremot trivdes aldrig särskilt bra ombord; det lutade, skvätte, skramlade och bar sig åt. Helst gick han ner och la sig i akterkojen och höll sig där. Bamse...  Bamse älskade båtlivet från första stund. Allt skulle kollas. Bogsvallet, rorkulten, mantåget, durken, tågvirket och att stå i fören och sträcka nos var helfestligt. En riktig skeppsvoffs. Redan vid premiärseglatsen. Inte är han rädd att gå på flytbryggorna heller, något som Emser tyckte var riktigt obehagligt. Detta bådar gott för framtida båtäventyr.  Vår älskvärda, orädda Buhund. Skeppshund. Båtvoffs.

Veckorna går och Bamse växer. Han är nu drygt tre månader och har snart tappat all valpull. Det ska bli intressant att se hurdan färg han kommer att få som vuxen. Han har fortfarande rätt mycket svart på sig, framförallt  på svansen och i ansiktet, men även som en strimma på ryggen. Mycket av hans tid går fortfarande åt till att sova, men däremellan är han en pigg, vaken och nyfiken hund som betraktar omvärlden med stort intresse. Han kan redan sitt, ligg och vacker tass och kissar väl bara inne cirka en gång var tredje dag. Vi koppeltränar honom och övar inkallning och det går bra två gånger av tre ungefär. Klippa klor går som en dans. Och han har ju rätt många klor att klippa. När han inte biter är han en riktig liten raring. Vänlig och tillitsfull.

Här kommer lite bilder från Bamses uppfödare Malin. Tack snälla för fina bilder! Lustigt att se att han som nästan nyfödd hade vita tassar. Och den vita fläcken på bringan syns väldigt tydligt. Bringfläcken finns kvar, men inget av det vita på tassarna. Undrar hur ljus han kommer att bli? Och var får han för färg på nos och svans som idag är rätt mörka?

Det är en bra bit att åka mellan Mellerud och Täby, speciellt för en sådan här liten parvel. Tur att vi åkte husbil, så vi kunde ta det i etapper, för första dagen kom vi inte många mil. Ändå var han förvånansvärt tålmodig och - himlen vare lovad - åksjuk blev han inte. Men vi rastade ofta för att det inte skulle bli för långt och för överväldigande för honom. Det var så många nya intryck ändå. Han kände sig trygg i sin bur och ville gärna sova i den på natten. Annars satt han mesta av tiden i mitt knä. Lilla djuret.

Nå. Vi kunde inte leva utan hund. I söndags var vi och hämtade vår lilla Norska buhund på Kennel Burosch i Mellerud. Vi har aldrig haft buhund tidigare och har ingen som helst erfarenhet av rasen, så valet har föregåtts av massor av googlande och kontakter med Norsk Buhund Ringen som den svenska rasklubben heter. Så nu är han här. Lille...   Bamse, Dunder, Trolle, Dacke, Dovre, Diesel...  ja... Han kom från en D-kull och namnet måste således börja på D. Svår bokstav. Ja, inte för tikar, till tikar fann jag raskt många fina namn: Dimma, Disa, Docka, Dansa, men till hanhundar var det svårare. Hussen kom tillslut på Dunder och det heter han nu i stamtavlan. Burosch Dunder. Till den lille... Men dunder kommer vi inte att kalla honom, så valet stod i slutändan mellan Bamse och Trolle. Bamse är ett namn jag kom på för länge sedan som ett rent fonetiskt bra hundnamn. Hussen tyckte det lät för barnsligt och föredrog Trolle. Trolle är också ett jättebra hundnamn men ligger...

Första veckan i juni åkte vi och tittade på vår lilla valp för första gången. Han var den enda gula valpen i en kull med sex valpar, alla andra och tiken var svarta. Man kan inte ha en svart hund i Frankrikes brännande sol, så den gula fick det bli. Han föddes den 13 maj så när vi var och hälsade på honom var han bara 3½ vecka och hade precis öppnat ögonen. Litet pipknyte. Korv. Det kändes stort, spännande och ganska nervöst när vi åkte hem. En ny hund! Nos!