Bamse Buhund

Här kommer lite bilder från Bamses uppfödare Malin. Tack snälla för fina bilder! Lustigt att se att han som nästan nyfödd hade vita tassar. Och den vita fläcken på bringan syns väldigt tydligt. Bringfläcken finns kvar, men inget av det vita på tassarna. Undrar hur ljus han kommer att bli? Och var får han för färg på nos och svans som idag är rätt mörka?

I morgon har vi haft Bamsen i två veckor och vi slås gång på gång av vilken klok och vänlig liten själ detta är. All hans tid går åt till att sova och leka, ibland lugnare och ibland mer vildsint. Korta stunder däremellan ägnar han åt att utforska världen omkring sig med vaken och nyfiken blick. Och ja, han biter. I allt och alla. Allt ska smakas på och tänderna kliar. Ibland är han ljuvlig och ibland är man beredd att sälja honom billigt. Vi älskar redan denna voffs.

Den norska buhunden är en mycket gammal ras. Man har vid utgrävningar av vikingabosättningar och gravar hittat rester från så tidigt som 870-talet. Buhundarna följde också med på resor till bosättningar både på Island och i Storbritannien. Namnet Buhund är omtalat redan av Snorre Sturlasson i ”Kongasagor”. En av historierna berättar att när Olaf Tryggvason var på Irland mötte han den kloka buhunden Vige hos en bonde. Bonden fick en guldring och Olafs vänskap i utbyte mot Vige. Kännetecknande för rasen är att den har dubbla sporrar bak. Fakta från rasklubben Norsk Buhund Ringen

Det är en bra bit att åka mellan Mellerud och Täby, speciellt för en sådan här liten parvel. Tur att vi åkte husbil, så vi kunde ta det i etapper, för första dagen kom vi inte många mil. Ändå var han förvånansvärt tålmodig och - himlen vare lovad - åksjuk blev han inte. Men vi rastade ofta för att det inte skulle bli för långt och för överväldigande för honom. Det var så många nya intryck ändå. Han kände sig trygg i sin bur och ville gärna sova i den på natten. Annars satt han mesta av tiden i mitt knä. Lilla djuret.

Nå. Vi kunde inte leva utan hund. I söndags var vi och hämtade vår lilla Norska buhund på Kennel Burosch i Mellerud. Vi har aldrig haft buhund tidigare och har ingen som helst erfarenhet av rasen, så valet har föregåtts av massor av googlande och kontakter med Norsk Buhund Ringen som den svenska rasklubben heter. Så nu är han här. Lille...   Bamse, Dunder, Trolle, Dacke, Dovre, Diesel...  ja... Han kom från en D-kull och namnet måste således börja på D. Svår bokstav. Ja, inte för tikar, till tikar fann jag raskt många fina namn: Dimma, Disa, Docka, Dansa, men till hanhundar var det svårare. Hussen kom tillslut på Dunder och det heter han nu i stamtavlan. Burosch Dunder. Till den lille... Men dunder kommer vi inte att kalla honom, så valet stod i slutändan mellan Bamse och Trolle. Bamse är ett namn jag kom på för länge sedan som ett rent fonetiskt bra hundnamn. Hussen tyckte det lät för barnsligt och föredrog Trolle. Trolle är också ett jättebra hundnamn men ligger inte lik