Bamse Buhund

Vi har segelbåt. Både Border collien Hassel och Tollaren Emser fick naturligtvis följa med på våra seglatser. Hassel fann sig ganska snabbt, trots att han var en omplacering och boren landkrabbehund, och fick med tiden fin skeppskänsla i tassarna. Emser däremot trivdes aldrig särskilt bra ombord; det lutade, skvätte, skramlade och bar sig åt. Helst gick han ner och la sig i akterkojen och höll sig där. Bamse...  Bamse älskade båtlivet från första stund. Allt skulle kollas. Bogsvallet, rorkulten, mantåget, durken, tågvirket och att stå i fören och sträcka nos var helfestligt. En riktig skeppsvoffs. Redan vid premiärseglatsen. Inte är han rädd att gå på flytbryggorna heller, något som Emser tyckte var riktigt obehagligt. Detta bådar gott för framtida båtäventyr.  Vår älskvärda, orädda Buhund. Skeppshund. Båtvoffs.

Återigen en av Norsk Buhund Ringens digitala arrangemang; ta en promenad på nationaldagen, plåta din buhund och dela med dig. Strålande väder, varmt och skönt och en fotogenisk hund.  

Bamse Buhund fyller ett år. Han är fortfarande en kaxig liten krabat, men otroligt läraktig och tämligen lydig. När han vill. På det stora hela en liten raring.

I dessa dagar av karantän och isolering anordnade Norsk Buhund Ringen en digital påskpromenad. Naturligtvis hade det varit riktigt roligt att få träffas och gå tillsammans med våra buhundar, men detta initiativ är ändå mer än lovvärt. Någon gång under påskhelgen långfredag 2/4 till annandag påsk 5/4 skulle vi ta en promenad hemma i vår omgivning, plåta våra hundar och lägga upp på Norsk Buhund Ringens facebooksida. Vi anmälde oss, och på påskdagen i strålande sol tog vi vår lilla skogsrunda över stock och sten. Nåja, det var väl kanske Bamsen som ägnade sig mest åt stock och sten, medan husse och matte ägnade sig åt koppelföring och kamera. Vi skrämde upp två stora råbockar och då visade det sig hur viktigt det är med koppeltvånget nu på vårkanten. Bamse har helt klart mer jaktinstinkt än vallningsinstinkt, och hade väldigt gärna velat sätta efter. Trots det verkade bockarna inte alltför rädda. Det blev en mysig tur hemma i skogen och det enda vi kanske ångrade var att inte termosen...

 

Idag fyller Bamse åtta månader. Han är fortfarande tämligen valpig och full av skuttig energi. Mycket är det runt om den lilla valpnosen som pockar på uppmärksamhet, och det är svårt att alltid hänga med i svängarna. Men däremellan är han mestadels gosig och kärvänlig. Han väger 13,5 och ska väl upp ett par kilo till. Aldrig sett så mörka ögon på en hund. Eller så svart nos. De där små tänderna använder han gärna och ofta. Han föredrar mattfransar och fingrar. Får väl vara glad att det inte är sladdar och skor. Om man tittar riktigt noga så syns det att hans gula päls är mörk i botten. Båda föräldrarna och alla hans syskon är svarta. Han var den enda gula valpen och kunde väl inte riktigt låta bli att ta med sig lite svart för att inte sticka av alltför mycket. Och knorr på svansen har han. Lilla halen går nästan två varv runt sin egen axel nu. Alfakrull. Nå han är ju norsk. Gratulerer med dagen, Bams!

Än så länge fattas några kilo och centimeter innan Bamsen nått sin vuxenstorlek. Han kommer att väga kring 14-18 kg som fullvuxen, men är bara uppe i drygt 11 vid sex månaders ålder.  Men november är regnig och kladdig och lilla magen blir blöt, så jag testade Emsers overall på honom på morgonpromenaden. Inte kul att få på, benholkarna måste vikas upp och korvskinnet är lite för stort. Men när den väl satt där den skulle, hade han inga problem med att kava omkring i den. Och magen var torr efteråt.